Den snabbaste vägen till svar på en patentfråga går ofta inte genom en rättssal.

De flesta framställningar som misslyckas gör det redan vid beslutet om att inleda prövning, och det mesta av det avgörs innan något över huvud taget lämnas in. Det är ett sökproblem och ett redigeringsproblem: att hitta känd teknik som faktiskt lär ut kravelementet i stället för att bara antyda det, och sedan lägga fram ett litet antal grunder ordentligt i stället för ett stort antal ytligt. Panelerna ser skillnaden omedelbart.

För en patenthavare är målet sällan bara att överleva – det är att överleva med patentkrav som fortfarande är värda att göra gällande. Varje ändring inskränker något, varje argument skapar estoppel, och båda följer med patentet in i nästa förfarande och in i varje parallellt mål i distriktsdomstol. Vi intar de ståndpunkterna med det efterföljande underlaget i sikte, för det billigaste sättet att vinna en IPR är ibland det dyraste man kan göra mot en portfölj.

När båda pågår är de en enda strategi: frågor om vilandeförklaring, estoppelkonsekvenserna av §315(e), hur en tolkning av patentkraven som intagits i det ena forumet läses i det andra, och de tidsfrågor som avgör om ett mål i distriktsdomstol får vänta. Att dela upp det mellan två byråer är där ståndpunkter i det tysta börjar motsäga varandra.